bett.
Enligt mig borde alla sträva efter att använda ett så milt bett som möjligt. Ju slätare ett bett är desto mildare brukar det vara. Delade tränsbett brukar anses som dom mildaste betten eftersom hästen kan mildra effekten genom att trycka bettet uppåt med tungan. Det man måste komma ihåg är att det som till sist avgör hur skarpt ett bett blir är handen som håller i tygeln!
Enligt mig borde alla sträva efter att använda ett så milt bett som möjligt. Ju slätare ett bett är desto mildare brukar det vara. Delade tränsbett brukar anses som dom mildaste betten eftersom hästen kan mildra effekten genom att trycka bettet uppåt med tungan. Det man måste komma ihåg är att det som till sist avgör hur skarpt ett bett blir är handen som håller i tygeln!
Hästens mun är inte gjord för att det ska vara ett bett i den. Bettet tar alltså plats, det finns inte plats för det. Egentligen kan man inte uttala sig om vilket bett som är bäst, det varierar. Hur mycket ett bett gör beror hellt enkelt på handen som håller i tygeln och vad hästen tycker om det. Endel hästar klarar av ett pessoabett och om också ryttare vet hur man ska rida när hästen har ett pessoa och har en mjuk hand så borde det inte vara nåt problem. Samma sak med ett hellt vanligt tränsbett. Om ryttaren är väldigt hård i handen och drar mycket i tygelns blir bättre självklart skarpare.
Jag tycker ändå att man ska betsla ner, och inte betsla upp som många gör! Jag har haft tre stycken hästar, och har även haft många fler på gården som jag ridit regelbundet. På min första häst började jag med att betsla upp, eftersom min tränare sa det. Det hjälpte inte. Så jag tog av nosgrimmor och satt på ett rakt bett. Och det hjälpte! Vårat sista år på tävlingsbanan var fyllt av segrar och placeringar. Och jag kände stor skillnad i hur hon slappnade av. Min andra häst hade ett pessoa när hon kom. Jag red på det ett tag, men betslade sen ner till ett vanligt tränsbett och en remontgrimma. Den innan så spända hästen som bara ville springa blev genast mycket lungare och mer avslappnad. På min nuvarande häst använder jag varken nosgrimma eller martingal, och i munnen har han ett tvådelat tränsbett. Och jag märker skillnad på från när han hade nosgrimma och martingal, han är mycket lungare, slappnar av bättre och är lättare att nå fram till. Så när du väljer bett, tänk på att välja ett som din häst trivs med!
hjälptyglar.
Bara ordet hjälptyglar säer ju massor. Dom används av sånna som inte kan eller inte klarar och behöver hjälp. Hjälptyglar begränsar både hästens rörelser i ryggen och steglängden. En annan effekt av hjälptyglar är att den ger en ”död” mun på hästen. Kan ni tänka er in i hur det skulle kännas om någon knöt ihop er och tvingade er att dra in huvudet? Det kan inte vara så skönt, tror jag i alla fall. Och enligt mig är hjälptyglar ett sätt att dölja problemen. Varför inte göra något åt det istället? Jag kan inte uttala mig så mycket om hjälptyglar eftersom jag inte vet så himla mycket. Men jag tycker hellt klart att det är fel, och en riktigt duktig ryttare kan rida en häst i rätt form utan hjälptyglar.
2 kommentarer:
när du säger hjälptyglar menar du typ martingal också då? :)
"när du säger hjälptyglar menar du typ martingal också då? :)"
svar: Japp :) martingal, halsförlängare, graman, thideman, inspänningstygel, gogue, chambon mm.
Skicka en kommentar